Blöjbonus inom äldreomsorgen: Ett förslag som bör

tas på största allvar av bl.a. nationalekonomiska skäl.

Finansminister Anders Borg påpekade i dagens direkt-

sända regeringsdeklaration om rikets äldreomsorg (Anders Borg, Beatrice Ask och Maria Larsson)

att den ”utökade verksamheten” inom densamma bl.a. får konsekvenser för statsbudgeten i form av ökade kostnader som även påverkar skattelagstiftningen.

Det mest radikala förslaget till att motverka detta torde

vara att på nytt införa den medeltida ättestupan men det

förefaller i dagsläget sannolikt ej politiskt genomförbart.

Det skulle antagligen f.n. framstå som ”Oacceptabelt”.

Det är bättre att vänta till skaran av 40-talister, det s.k.

”Köttberget” (Citat: Pär Nuder (S)) blivit fulltalig och överbelastningen av äldrevården på nytt aktualiserar frågan om en slutgiltig lösning. ”Die Endlösung”

som en viss statschef i Tyskland kallade det…

På vägen dit kan mycket göras och undertecknad har

på grund av egna pinfärska erfarenheter på området utarbetat ett seriöst förslag som kan ligga till grund för

reformer som har till syfte att spara skattebetalares

surt förvärvade slantar och därmed leda till snabba förbättringar av den svenska samhällsekonomin.

När jag läste i Aftonbladet om Caremas vägda blöjor

kläcktes idén om att införa s.k. blöjbonusar inom äldre-

vården, både som en besparingsåtgärd och ett incitament

för belöning av (åtminstone viss) personal inom vården.

Bonus! Smaka på själva ordet! Som honung!

Nu har ordet av vissa känslomässiga skäl blivit något

belastat under de senaste dagarna och bör kanske därför

undvikas den närmaste tiden men innebörden kan lätt

bibehållas trots allt. Jag återkommer till det senare.

Alltså, hur skall man lösa frågan rent konkret?

Undertecknad har under mycken möda utarbetat följande

förslag som härmed framläggs till allmänt beskådande:

§1. Sätt nationella normer för hur mycket en nerkissad/

nerbajad blöja får väga maximalt.

§2. Om normen överskrids mer än en gång per dag:

Minska intaget av mat och dryck så att bättre

balans mellan input och output erhålles.

§3. Om åtgärd enligt §2 visar sig vara otillräcklig:

Sätt vårdtagaren på fasta några månader så

torde problemet lösas inom överskådlig tid.

Besparingseffekten av detta blir som synes trippel:

Man sparar på förbrukningen av blöjor såväl som

mat och dryck och slår därmed tre flugor i samma smäll

då även tillgängligheten till vårdplatser ökar markant.

Naturligtvis bör vinsten med detta förfaringssätt delas

något så när rättvist mellan vårdpersonal och chefer.

Det är inte mer än rätt att berörda chefer får ca 90% av uppnådd vinst emedan dom har det ytterst tunga ansvaret

att implementera dylika förändringar av vårdarbetet.

Övrig personal som bara har att utföra och följa upp det

praktiska arbetet med reformen blir alldeles säkert helt

nöjda med 10% av vinsten som ett tillskott till redan

höga löner. Men bonusar får det väl inte heta längre?

Lugn, bara lugn! Inom vården har vi ju numera något

som kallas ”Individuell lönesättning”. Använd fantasin…

Om ni är intresserade av fler konstruktiva förslag till förbättringar inom äldreomsorgen är ni välkomna

att höra av er till: BONUSKONSULT AB